VAXHOLM
Namnet Vax kommer från fornsvenskan och betyder “stark grönska” eller “god jordmån”. Ön Vaxholm har varit bebyggd sen åtminstone 1200-talet, däribland med en försvarsanläggning som under 1500-talet blev permanent. Vaxholms fästning har bidragit till Stockholms nuvarande utseende, då dess roll som yttre försvarsanläggning ledde till att huvudstadens egna stadsmurar och försvarstorn gradvis togs ned under 1600-talet. Den framväxande stadsbebyggelsen på själva Vaxholm formgavs också ur försvarssynpunkt; fram till 1912 fick endast träbyggnader uppföras för att staden lättare skulle kunna rivas vid ett militärt nödläge. Lotsning och tull var andra viktiga verksamheter för öns befolkning.
När en ny försvarsanläggning anlades vid Oxdjupet i nuvarande Värmdö kommun på 1870-talet började Vaxholms befolkning att öka, i synnerhet mängden sommargäster. Mellan 1974 och 1983 utgjorde Vaxholm och Åkersberga en gemensam kommun, därefter blev Vaxholm en egen kommun bestående av huvudön, ett par mindre öar samt områdena Bogesundslandet och Resarö.
Miljö och klimat
Enligt kommunen utgör översvämningar, skyfall och värmeböljor de största lokala hoten under dagens klimatförändringar. I skärgården och kustnära områden är landerosion också ett problem.
Bild 1
Vaxholms stad och omgivningar 1870.
Upphovsperson: Carl Svante Hallbeck. PD, Wikimedia Commons.
Bild 2
Vaxholm 2022.
Fotograf: Saga Höglund